Lena behåller lugnet trots bristande framkomlighet

Bilar överallt, vindlande smala vägpassager och tunnlar, fotgängare som springer mot rött, plötsliga 360-graders svängar, cementsuggor, tvära inbromsningar, ny färdväg. Nej, det handlar inte om ett dataspel, utan om en vanlig dag på jobbet för bussförarna i Stockholms innerstad.

Vi följer med Lena Henemalm på en tur med buss 57, som trafikerar sträckan Södermalm–Karolinska sjukhuset.

– Jag har kört buss i tolv år och jag älskar verkligen mitt jobb. Jag brukar tycka att det är roligt att börja jobba igen efter semestern, men för första gången oroar jag mig för arbetssituationen med den tuffa innerstadstrafiken.

Förseningar blir dyra för plånboken och miljön

Konsekvensen av den bristande framkomligheten är ständiga förseningar i busstrafiken, vilket kostar massor av pengar. Inte bara för Keolis, som måste betala viten för förseningar som inte företaget råder över. Förseningarna blir dyra för samhället och skattebetalarna också – uppemot 1,5 miljarder kronor per år bara i Stockholms innerstad.

Lena behåller lugnet

Den här tisdagsmorgonen flyter trafiken faktiskt på ovanligt bra. Ändå är Lenas buss 13 minuter sen på sträckan. Men det är ingen idé att bli stressad, resonerar hon. Trafiksituationen är som den är.

Istället tar hon fasta på Keolis värdegrund och sätter säkerheten och resenärerna främst, kör lugnt och beslutsamt och tar sig tid att titta varje ombordstigande resenär i ögonen, och glatt säga hej!

– Det bästa med att köra buss är alla människor man möter. Jag har alltid jobbat i serviceyrken och ångrar inte en sekund att jag blev bussförare. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Jag hoppas framkomligheten blir bättre så att jag orkar köra buss i många år till!